Sommarprat

Jag älskar sommarpratare, ni vet de där som får en halv eftermiddag på sig att berätta om det viktigaste och spela sin favoritmusik. Tänk så sällan man lyssnar på någon så länge, ger någon all den där tiden utan att avbryta eller börja tänka på annat. När jag lyssnar på sommarpratare tycker jag så mycket om dem, det känns som att jag får komma nära, får en chans att förstå deras tankar och känslor.

Och tänk om vi gav våra vänner samma möjlighet? Om vi lyssnade på dem med samma tålamod, bara en halv eftermiddag, så mycket vi skulle få lära oss. Alla borde göra ett sommarprogram och jag skulle så gärna lyssna.

Små saker

Igår satt jag under ett träd hemma hos en vän och täljde. Här är resultatet, även om bilderna inte gör dem rättvisa.

Bildjakt

I helgen gav min partner mig i uppdrag att gå ut i staden och fotografera en samling saker han skrivit upp på en lapp. Jag har nära nog ingen fotovana, men efter en knapp kvart blev jag totalt uppslukad av det här med att ta bilder. Denna bild kan ha varit den mest tursamma och lyckade av dem alla

Folkhögskolor

I ett år nu har jag studerat på folkhögskola och det är verkligen en speciell skolform. Folkhögskolor förmedlar kunskap precis som andra skolor, men på folkhögskolorna lär man sig så mycket mer än bara det som står i läroplanen, man lär sig att studera. Man lär sig hitta sina egna vägar och göra dem framkomliga. Och man får göra fel på vägen.

Aldrig kommer jag att ångra den dagen då jag sa upp mig från mitt jobb för att börja på Hvilan. Det är inte lätt eller slappt att läsa på folkhögskola, tvärtom, men man ges redskap och handledning att ta sig vidare när det kunde ha blivit för tungt.

Vad väljer ni?

Vissa vill skicka gredelina kuvert...


...andra gör små bilder.

En viktig fråga

Jag har inte mycket att tillägga, Sofia har redan tänkt.

Om ni vill hjälpa henne och föreningen SHEDO att driva detta vidare kan ni gå in på deras hemsida

Lag om civilkurage?

Lite då och då kommer frågan om civilkuragelag upp. Det senaste jag hörde var att Beatrice Ask ville utreda hur en sådan lag skulle kunna utformas. I huvudsak skulle den gå ut på att den som blir vittne till ett brott enligt lag måste ingripa, om inte annat genom att tillkalla polis.

Jag ställer mig frågande till vilken verklighetsförankring ett sådant förslag har. Visst får det stor medial uppmärksamhet när ett våldsbrott begås på öppen gata, med en massa vittnen som bara tittar på eller skyndar förbi, men det är absolut inte vanligt.

Vad för typ av brott man ska vara skyldig att ingripa i vet jag inte, men jag hoppas verkligen inte att det ska vara en olaglig handling att inte polisanmäla alla brott. Då måste jag och alla andra plötsligt gå till polisen så fort vi ser någon ladda ner en film på piratebay eller erbjuda en migrändrabbad bekant en Treo komp.

Men låt säga att inte ens Beatrice Ask vill ha ett sådant samhälle, att hon nöjer sig med skyldighet att ingripa i våldsbrott(rån, misshandel, våldtäkt, hot av olika slag etc), vad får det för konsekvenser? Vem ska ha skylighet att ingripa? En 16-åring som ser sin förälder bli slagen av sin partner?

Även om det i praxis bara skulle bli aktuellt med tillämpning av lagen i de fall ett brott begås på öppen gata kan jag se många anledningar emot och inte en enda för det här förslaget. Att folk inte ingriper beror inte på likgiltighet, folk är rädda, osäkra på vad de bevittnar eller på hur de ska agera. Lagstiftning skulle inte kunna ändra på det, det skulle bara göra att folk istället skyndade sig från platsen för att inte bli bevittnade.

Och vem vill träda fram som vittne om man riskerar att bli åtalad för att man inte ingripit?