Klimatmöte

Än vet vi inte säkert hur det kommer att gå, men det ser inte ut som att något bindande beslut för att undvika katastrof kommer komma till stånd. Jag bara undrar, är någon förvånad?

Går det ens att lösa de problem miljön står inför så länge hela vår ekonomi baseras på tillväxt, dvs att omsättningen på varor och tjänster ständigt ökar? Jag tror inte det. Jag tror att vi måste komma överens om hur mycket vi kan producera och sedan rätta mun efter matsäcken och inse hur många som måste dela på den matsäcken.

Ekonomi kan man prata länge om och ha mycket utbildning i, men är det inte egentligen ganska enkelt? Vi har en viss mängd naturresurser och vi har en viss mängd människor som kan göra saker med dessa resurser. Där har vi ramarna för produktionen. Resterande människor får utgöra tjänstesektorn. Förenklat in absurdum, men kanske borde vi tänka ur det perspektivet när vi söker hållbara lösningar.

Premiär!

Eftersom detta är det första inlägget måste jag berätta varför jag älskar tankar.

Framför allt, alla har dem och kan skapa fler av dem. Vidare, ju fler tankar man tänker desto roligare blir det.

Tankar är ofarliga, men samtidigt handlingens ursprung. Man kan dela dem, multiplicera dem, jonglera med dem och frossa i dem. Man kan leka med dem, förundras över dem, brottas med dem och samla dem.

Allt som någonsin skapats har börjat med en tanke och därför måste vi tänka för att kunna skapa det vi önskar