Än vet vi inte säkert hur det kommer att gå, men det ser inte ut som att något bindande beslut för att undvika katastrof kommer komma till stånd. Jag bara undrar, är någon förvånad?
Går det ens att lösa de problem miljön står inför så länge hela vår ekonomi baseras på tillväxt, dvs att omsättningen på varor och tjänster ständigt ökar? Jag tror inte det. Jag tror att vi måste komma överens om hur mycket vi kan producera och sedan rätta mun efter matsäcken och inse hur många som måste dela på den matsäcken.
Ekonomi kan man prata länge om och ha mycket utbildning i, men är det inte egentligen ganska enkelt? Vi har en viss mängd naturresurser och vi har en viss mängd människor som kan göra saker med dessa resurser. Där har vi ramarna för produktionen. Resterande människor får utgöra tjänstesektorn. Förenklat in absurdum, men kanske borde vi tänka ur det perspektivet när vi söker hållbara lösningar.
Hushållande med begränsade resurser är själva definitionen på ekonomi fick jag lära mig en gång för länge sedan. Och just där faller det, gör det inte? Vi vill inte tro på att resurserna är begränsade, vi vill inte tro på att vi måste dela med oss, inte bara till dem som lever nu utan till dem som kommer efter oss också, för att det ska hålla i längden.
SvaraRaderaIbland är det nödvändigt att förenkla in absurdum.
Och framför allt vill vi inte inse att vi lever över våra tillgångar. I ekonomiska sammanhang ärver man inte skulder, men i vår fysiska omvärld gör vi det.
SvaraRadera