Vad väljer ni?

Vissa vill skicka gredelina kuvert...


...andra gör små bilder.

En viktig fråga

Jag har inte mycket att tillägga, Sofia har redan tänkt.

Om ni vill hjälpa henne och föreningen SHEDO att driva detta vidare kan ni gå in på deras hemsida

Lag om civilkurage?

Lite då och då kommer frågan om civilkuragelag upp. Det senaste jag hörde var att Beatrice Ask ville utreda hur en sådan lag skulle kunna utformas. I huvudsak skulle den gå ut på att den som blir vittne till ett brott enligt lag måste ingripa, om inte annat genom att tillkalla polis.

Jag ställer mig frågande till vilken verklighetsförankring ett sådant förslag har. Visst får det stor medial uppmärksamhet när ett våldsbrott begås på öppen gata, med en massa vittnen som bara tittar på eller skyndar förbi, men det är absolut inte vanligt.

Vad för typ av brott man ska vara skyldig att ingripa i vet jag inte, men jag hoppas verkligen inte att det ska vara en olaglig handling att inte polisanmäla alla brott. Då måste jag och alla andra plötsligt gå till polisen så fort vi ser någon ladda ner en film på piratebay eller erbjuda en migrändrabbad bekant en Treo komp.

Men låt säga att inte ens Beatrice Ask vill ha ett sådant samhälle, att hon nöjer sig med skyldighet att ingripa i våldsbrott(rån, misshandel, våldtäkt, hot av olika slag etc), vad får det för konsekvenser? Vem ska ha skylighet att ingripa? En 16-åring som ser sin förälder bli slagen av sin partner?

Även om det i praxis bara skulle bli aktuellt med tillämpning av lagen i de fall ett brott begås på öppen gata kan jag se många anledningar emot och inte en enda för det här förslaget. Att folk inte ingriper beror inte på likgiltighet, folk är rädda, osäkra på vad de bevittnar eller på hur de ska agera. Lagstiftning skulle inte kunna ändra på det, det skulle bara göra att folk istället skyndade sig från platsen för att inte bli bevittnade.

Och vem vill träda fram som vittne om man riskerar att bli åtalad för att man inte ingripit?

Klimatmöte

Än vet vi inte säkert hur det kommer att gå, men det ser inte ut som att något bindande beslut för att undvika katastrof kommer komma till stånd. Jag bara undrar, är någon förvånad?

Går det ens att lösa de problem miljön står inför så länge hela vår ekonomi baseras på tillväxt, dvs att omsättningen på varor och tjänster ständigt ökar? Jag tror inte det. Jag tror att vi måste komma överens om hur mycket vi kan producera och sedan rätta mun efter matsäcken och inse hur många som måste dela på den matsäcken.

Ekonomi kan man prata länge om och ha mycket utbildning i, men är det inte egentligen ganska enkelt? Vi har en viss mängd naturresurser och vi har en viss mängd människor som kan göra saker med dessa resurser. Där har vi ramarna för produktionen. Resterande människor får utgöra tjänstesektorn. Förenklat in absurdum, men kanske borde vi tänka ur det perspektivet när vi söker hållbara lösningar.

Premiär!

Eftersom detta är det första inlägget måste jag berätta varför jag älskar tankar.

Framför allt, alla har dem och kan skapa fler av dem. Vidare, ju fler tankar man tänker desto roligare blir det.

Tankar är ofarliga, men samtidigt handlingens ursprung. Man kan dela dem, multiplicera dem, jonglera med dem och frossa i dem. Man kan leka med dem, förundras över dem, brottas med dem och samla dem.

Allt som någonsin skapats har börjat med en tanke och därför måste vi tänka för att kunna skapa det vi önskar