tisdag 2 mars 2010

Lag om civilkurage?

Lite då och då kommer frågan om civilkuragelag upp. Det senaste jag hörde var att Beatrice Ask ville utreda hur en sådan lag skulle kunna utformas. I huvudsak skulle den gå ut på att den som blir vittne till ett brott enligt lag måste ingripa, om inte annat genom att tillkalla polis.

Jag ställer mig frågande till vilken verklighetsförankring ett sådant förslag har. Visst får det stor medial uppmärksamhet när ett våldsbrott begås på öppen gata, med en massa vittnen som bara tittar på eller skyndar förbi, men det är absolut inte vanligt.

Vad för typ av brott man ska vara skyldig att ingripa i vet jag inte, men jag hoppas verkligen inte att det ska vara en olaglig handling att inte polisanmäla alla brott. Då måste jag och alla andra plötsligt gå till polisen så fort vi ser någon ladda ner en film på piratebay eller erbjuda en migrändrabbad bekant en Treo komp.

Men låt säga att inte ens Beatrice Ask vill ha ett sådant samhälle, att hon nöjer sig med skyldighet att ingripa i våldsbrott(rån, misshandel, våldtäkt, hot av olika slag etc), vad får det för konsekvenser? Vem ska ha skylighet att ingripa? En 16-åring som ser sin förälder bli slagen av sin partner?

Även om det i praxis bara skulle bli aktuellt med tillämpning av lagen i de fall ett brott begås på öppen gata kan jag se många anledningar emot och inte en enda för det här förslaget. Att folk inte ingriper beror inte på likgiltighet, folk är rädda, osäkra på vad de bevittnar eller på hur de ska agera. Lagstiftning skulle inte kunna ändra på det, det skulle bara göra att folk istället skyndade sig från platsen för att inte bli bevittnade.

Och vem vill träda fram som vittne om man riskerar att bli åtalad för att man inte ingripit?

2 kommentarer:

  1. Du har så rätt, det går inte att lagstifta fram kurage, och så utsatt som man är i vittnespositionen lär folk, som du skriver, snarare skynda därifrån. Ask menar säkert väl men börjar helt i galen ände.

    SvaraRadera
  2. Var ska man börja tycker du?

    SvaraRadera